Nu är jag tillbaka på jobbet, och efter 1.5 års mammaledighet känns det minst sagt konstigt.
1.5 år med bebis prat, gull gull, amningshjärna och blöjbyten, är det dags att återigen vara vuxen.
Och som ett sorts "välkommen tillbaka" fick jag en käftsmäll, helt gratis!
Och efter det är jag världens underbaraste...hmm... Jag känner mig riktigt efterlängtad =))
Fick veta att all personal måsta ta ett MRSA-prov. Detta för att vi ska få patienter med denna sjukdom, men varför bara testa för denna sjukdom? Och inte alla andra också som vi tar emot?
2009/01/29
2009/01/21
Vågar man hoppas...
Idag vid sen lunchen började jag må illa. Det höll i sig till och från och hela kvällen har jag mått illa, kännt mej konstig i magen, "tung och pösig", och konstigt hungrig.
Vågar man hoppas på...
Vågar man hoppas på...
2009/01/20
Allt är så J-a normalt!
Varit på BVC idag, och vi hade några saker att ta upp så som att vår son inte vill äta kött, att han ligger på topp-tio listan över gnälliga barn i världen (innehar kanske tom. 1:a plats!), att hans huvudomfång inte vuxit enligt kurvan som det ska, och som alla andra gånger får vi till svar, Allt är normalt.
Missförstå mig inte, det är så skönt att höra de orden, och jag vill naturligtvis inte att det ska vara mer än en liten prick som är fel på Elliot. Men när man som förälder, och särskillt när det för första barnet, har några saker man går och grubblar på och oroar sig för, och allt man får höra är att det är normalt, utan någon förklaring eller liknande, trots att man hört /läst annorlunda, det känns som att de inte tar det på allvar, inte lyssnar på en. Bara tar för givet att allt är normalt!
Jag känner mig bara dum när jag kommer med en massa frågor och undringar, men visst måste man ju få fråga!
Jag tror inte vår BVC sköterska gillar mig, så det kanske är det. Men vi är inne på vår 3:e...
Missförstå mig inte, det är så skönt att höra de orden, och jag vill naturligtvis inte att det ska vara mer än en liten prick som är fel på Elliot. Men när man som förälder, och särskillt när det för första barnet, har några saker man går och grubblar på och oroar sig för, och allt man får höra är att det är normalt, utan någon förklaring eller liknande, trots att man hört /läst annorlunda, det känns som att de inte tar det på allvar, inte lyssnar på en. Bara tar för givet att allt är normalt!
Jag känner mig bara dum när jag kommer med en massa frågor och undringar, men visst måste man ju få fråga!
Jag tror inte vår BVC sköterska gillar mig, så det kanske är det. Men vi är inne på vår 3:e...
2009/01/19
Vad gör Dig glad?
Idag hade Metro genomgående för alla metro i världen att ge tips på hur man blir glad nu i dessa mörka tider. Och en fråga de ställt till en del var, Vad gör Dig glad?
Jag blir glad av min familj, mina vänner, och ibland får jag ett lyckorus, och blir hög på livet!
Vad gör Dig glad?
Jag blir glad av min familj, mina vänner, och ibland får jag ett lyckorus, och blir hög på livet!
Vad gör Dig glad?
2009/01/18
Omgipsning
Efter att vi lämnat Elliot på dagis i fredags, så åkte Jonas och jag till Lunds sjukhus för att få kollat på Jonas gips som sitter ganska löst. Dom gipsade om och denna gången valde han färgen lila!
Igår var vi på Sysav och slängde julgran och annat som legat och skräpat. Det är såå skönt efteråt, det har legat som en tung ryggsäck över axlarna, och efteråt kan man äntligen gå upprätt igen!
Igår var vi på Sysav och slängde julgran och annat som legat och skräpat. Det är såå skönt efteråt, det har legat som en tung ryggsäck över axlarna, och efteråt kan man äntligen gå upprätt igen!
2009/01/15
En hungrig dagis kille och Dagens bak
Blev pizza bullar! Ett smaskigt mellanmål.
Med ketchup, oregano, ost, bacon och lök.
Och hur går det för dagis killen? Bara super. Han är såå duktig, och idag- för första gången ve och fasa- lämnade vi honom för första gången och körde hem, Utan honom. Mobilerna var, precis som vi blivit tillsagda, nära till hands, alltså hos oss hela tiden, laddade och med ljudet på.
Misstanken om att allting gick bra blev starkare och starkare då telefonen aldrig ringde, med en desperat fröken i andra änden och en Hysteriskt Skrikande pojke i bakgrunden.
Så när kl. vad 11.40 körde vi för att hämta vår älskling, som hade varit ett ljus hela tiden, och ätit 1,5 portion korv och mos till lunch!!
Ojojoj, detta blir nog bra =))
Med ketchup, oregano, ost, bacon och lök.
Och hur går det för dagis killen? Bara super. Han är såå duktig, och idag- för första gången ve och fasa- lämnade vi honom för första gången och körde hem, Utan honom. Mobilerna var, precis som vi blivit tillsagda, nära till hands, alltså hos oss hela tiden, laddade och med ljudet på.
Misstanken om att allting gick bra blev starkare och starkare då telefonen aldrig ringde, med en desperat fröken i andra änden och en Hysteriskt Skrikande pojke i bakgrunden.
Så när kl. vad 11.40 körde vi för att hämta vår älskling, som hade varit ett ljus hela tiden, och ätit 1,5 portion korv och mos till lunch!!
Ojojoj, detta blir nog bra =))
2009/01/14
20 da´ Knut
Idag åkte julen ut!
Jag älskar när julen närmar sig, stämningen, musiken, ljusen, glöggen, pynten ja allt! Men såå skönt det är när allt åker ner i sina respektive lådor för att gömmas i ytterligare ett år.
Igår bestämde vi oss för att försöka bli gravida, trots att även med den bästa och största kikaren, inte ett hus finns i sikte. Allt jag ville ha till mina barn, som jag hade när jag växte upp. Ett hus, en trädgård med frukt träd att gå och plocka från, trädgårdsland att gå och nalla i, en lugn gata att gå och cykla på utan massa bilar som susar förbi, ett -för mig- riktigt hem.
Men livet blir inte alltid som tänkt, och jag ångrar inte för en sekund att jag blev gravid. För Elliot är det finaste som finns. Vi ska försöka och fortsätta kämpa så förhoppningsvis har vi ett eget hus till våra barn inom en snar framtid.
Jag älskar när julen närmar sig, stämningen, musiken, ljusen, glöggen, pynten ja allt! Men såå skönt det är när allt åker ner i sina respektive lådor för att gömmas i ytterligare ett år.
Igår bestämde vi oss för att försöka bli gravida, trots att även med den bästa och största kikaren, inte ett hus finns i sikte. Allt jag ville ha till mina barn, som jag hade när jag växte upp. Ett hus, en trädgård med frukt träd att gå och plocka från, trädgårdsland att gå och nalla i, en lugn gata att gå och cykla på utan massa bilar som susar förbi, ett -för mig- riktigt hem.
Men livet blir inte alltid som tänkt, och jag ångrar inte för en sekund att jag blev gravid. För Elliot är det finaste som finns. Vi ska försöka och fortsätta kämpa så förhoppningsvis har vi ett eget hus till våra barn inom en snar framtid.
2009/01/12
Och i papperskorgen åkte...
...p-pillerna!
Vi bestämde oss idag för att försöka få tillökning i familjen.
Vi var överens om att vi inte ville skaffa fler barn med varandra, men att det var vår skyldighet mot mänskligheten, eftersom de blir så söta barn!
Skämt!
Så nu blir det ut och köpa ägglossningstest, och bara vänta...
Vi bestämde oss idag för att försöka få tillökning i familjen.
Vi var överens om att vi inte ville skaffa fler barn med varandra, men att det var vår skyldighet mot mänskligheten, eftersom de blir så söta barn!
Skämt!
Så nu blir det ut och köpa ägglossningstest, och bara vänta...
Dagis pojke!
Elliot började dagis idag! Alla tankar som surrat runt i huvudet, hur är dagiset? Hur är fröknarna? Kommer han trivas? Har vi något att säga till om? M.m. m.m.
Allt är ett stort ? och det tar ju tid att komma in i denna, för oss, nya värld, men än så länge verkar det jätte bra.
1 timme skulle vi vara på dagis, och det fungerade super bra!
Han sprang ifrån oss och lekte själv, lekte med andra barn, kramade en annan pojke -varpå han blev bortputtad- och fröken fick också en kram! Elliot ville faktiskt inte lämna dagis, när vi skulle gå.
Nu håller vi tummarna att det fortsätter så här bra.
Vår lilla kille har blivit en stor kille.
Allt är ett stort ? och det tar ju tid att komma in i denna, för oss, nya värld, men än så länge verkar det jätte bra.
1 timme skulle vi vara på dagis, och det fungerade super bra!
Han sprang ifrån oss och lekte själv, lekte med andra barn, kramade en annan pojke -varpå han blev bortputtad- och fröken fick också en kram! Elliot ville faktiskt inte lämna dagis, när vi skulle gå.
Nu håller vi tummarna att det fortsätter så här bra.
Vår lilla kille har blivit en stor kille.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
