Nu har våra nattgäster åkt hem, till speciellt Elliots besvikelse.
Han är så glad för Per, mindre glad för Karin. Han ville upp och sitta hos Per hela tiden, han drog fram leksaker till honom, han gick och kallade på honom och stod utanför toalett dörren när Per duschade och ropade "Äär, Äär".
Däremot Karin har Elliot aldrig varit glad för, när han var bebis så skrek han bara när Karin höll honom, när han blivit äldre stretar han bara emot när hon tar honom.
Puttade bort hennes hand när hon kände på bebisen, slog mot henne när hon närmade sig honom och Per.
Vi hade en jätte trevlig liten kräftskiva. Det blev räkpaj med broccoli, och saffran. Väldigt gott faktiskt! Pannacotta till efterrätt.
När de åkte hem så ville jag bara följa med. Längtar så efter en road trip till Sthlm. Det känns alltid som hemma, när vi kommer till Sthlm. När man kört förbi Kolmården, (Haha! Jag råkade först skriva Kålmorden! Mord på kål, Hihi!), och sedan kommer till Södertälje, längtan stiger och man har bara ca 1 timme kvar! (Blir nästan sprallig som ett barn varje gång). När vi sedan kommer till Essingeleden, och kör över vattnet och man ser alla vackra hus, byggnader, grönan, DN och stadshuset, så känner jag mig som hemma. Konstigt?
Han är så glad för Per, mindre glad för Karin. Han ville upp och sitta hos Per hela tiden, han drog fram leksaker till honom, han gick och kallade på honom och stod utanför toalett dörren när Per duschade och ropade "Äär, Äär".
Däremot Karin har Elliot aldrig varit glad för, när han var bebis så skrek han bara när Karin höll honom, när han blivit äldre stretar han bara emot när hon tar honom.
Puttade bort hennes hand när hon kände på bebisen, slog mot henne när hon närmade sig honom och Per.
Vi hade en jätte trevlig liten kräftskiva. Det blev räkpaj med broccoli, och saffran. Väldigt gott faktiskt! Pannacotta till efterrätt.
När de åkte hem så ville jag bara följa med. Längtar så efter en road trip till Sthlm. Det känns alltid som hemma, när vi kommer till Sthlm. När man kört förbi Kolmården, (Haha! Jag råkade först skriva Kålmorden! Mord på kål, Hihi!), och sedan kommer till Södertälje, längtan stiger och man har bara ca 1 timme kvar! (Blir nästan sprallig som ett barn varje gång). När vi sedan kommer till Essingeleden, och kör över vattnet och man ser alla vackra hus, byggnader, grönan, DN och stadshuset, så känner jag mig som hemma. Konstigt?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar