Igår var vi på bankmöte, och när jag sitter där och lyssnar, spärras ögonen ofrivilligt upp och ögonbrynen formar sig som fågel vingar och bildar en rynka i pannan och jag inser att "bankspråket" är samma sak som matte för mig!
Det är ingen hemlighet att jag aldrig kommer att få Ingvar Lindqvist-priset (pris i matematik). Och hur jag än anstränger mig och försöker förstå så kan jag inte begripa alla dessa konstiga begrepp så som reporänta, styrränta eller ränta överhuvudtaget! Pantbrev och lagfart.
Varför sak jag behöva gå till banken överhuvudtaget? Varför inte bara få flytta in i ett hus som man tycker passar? Det är jobbigt nog att leta efter huset och flytta in!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar