Livets mirakel

Läste en tråd om föräldraskap på familjeliv, och det väckte en del intressanta reflekteringar hos mig. Tänkte skriva lite om vårt liv och vår lycka före och efter Elliot kom till. Hur livet förändras när man får barn.
Att det var en stor förändring att få barn, det förstod jag. Det sa ju alla. Allt vänds upp och ner. Jag trodde att jag hade greppat detta, men jag var inte beredd på att denna stora förändringen skulle vara så stor. Du kan omöjligt vara beredd, du kan omöjligt veta innan du är där, men nu vet jag.

När vi fick vår son, förändrades hela vårt liv. Allt vändes upp och ner, bokstavligt talat, inget var sig likt. Till en början. Naturligtvis lugnar detta ner sig i takt med att barnet blir äldre, börjar äta "vanlig" mat, sitta själv, leka lite mer självständigt osv. Men ett liv utan barn är inte att jämföra för min del. För även i de jobbigaste dagar (dom har varit många) när orken gått ur mig och man bara vill lägga sig ner och gråta, går mitt förra barnlösa liv inte att jämföra med livet efter det att min son kom till och jag skulle aldrig vilja gå tillbaka.
Att vara så lyckligt lottad att bli gravid och att ha ditt barn växande inuti dig, är en gåva så stor, att det är svårt att förstå. Att föda fram detta barn, ditt barn, höra det första skriket, möta dess blick, lukta och känna på detta mirakel. Att sedan få följa denna nya lilla människa genom livet, alla milstolpar, hela utveckligen. Varje dag är som en ny värld för ditt barn, och varje dag lär han / hon sig något nytt.
Att få vara med om allt detta går inte att få förklarat för dig om du inte har upplevt det själv.
Det är sannerligen livets mirakel.

MEN vårt liv har inte stannat för att vi har fått barn. Många stoppar verkligen sitt liv för att man har fått en liten bebis. Men samma sak gör även vissa som skaffat hund. Det är upp till var och en, men vi skulle aldrig välja att Inte gå bort till vänner eller familj bara för att Elliot ska sova tex. Vi ser inga problem med att ta med vår son överallt (ja kanske inte krogen) och har aldrig gjort, man får bara kompromissa och planera lite mer. Och skulle vi tycka att det blir bättre och lättare för både vår son och oss själva att lämna honom hemma så har vi haft familj och vänner till hjälp.

Många gånger har jag fått höra olika kommentarer, bla. om att när man är förälder, är man det på heltid.
När man är gravid blir man behandlad av omgivningen som om man var handikappad, under barnets första halvår är det många som inte verkar veta att navelsträngen klipps vid födseln, jag kan lämna mitt barn hemma hos pappan (eller annan liknade) för att tex gå till affären, STOPP!! Lämnade hon sitt barn? Sin nyfödda oförsvarslösa lilla bebis, hur ska den få mat?
Somliga ska alltså bara inte ha barn!

Ja jag har lämnat Elliot hos "barnvakten Pappa".
Ja vi har lämnat Elliot hos andra för att kunna få vara ensamma och bara ligga på soffan eller gå på bio.
Ja jag har gråtit och slitit i mitt hår.
Och jag har räknat minuterna tills det var dags för Elliots tupplur, MEN trots att jag vill vara lite vuxen med och göra saker själv, och Längtar (!) efter egen tid, så har jag ständigt ett omättligt behov av att diskutera bebisbajs och smakportioner!

Världen vaknar

Tänkte på en sak i går morse på väg till dagis, som jag tänkt på så många gånger genom åren.
Jag tycker det är en intressant tanke att världen är så stor, och det finns så många människor på vår jord, men på något sätt hänger vi ändå ihop.
Går du ut kl. 4 - 5 på morgonen så är det svart ute, inte en människa när, inte ett fönster tänt, inga köer i trafiken.
Väntar du sedan endast 1 timme eller 2, kan du se hela samhället vakna. Tänk alla väckarklockor som ringer samtidigt runt om i våra hus, alla som går i nyvakenhets dimman, gäspar, går på toaletten, planerar dagen, öppnar kylskåpet jag allt som du gör, gör även nästan alla i samma tidzon samtidigt som du.

En intressant tanke, eller?

Intressant iaktagelse

Upptäckte idag att en vanlig gul lök av normal storlek väger mer än en påse chips.
Ganska logiskt när man tänker efter, men intressant.
Kränger du en påse chips så känns det som om du har ätit för hela veckan. Äter du en lök (har i och för sig inte hänt så ofta att jag knaprat i mig en rå lök i tv soffan) så vill du ändå ha den där chips påsen.

Veckans sammetspåse

Mitt "uppdrag" var att skriva tre stycken kärleksförklaringar, alltså tre stycken saker jag älskar hos Jonas. Jag skrev mina tre lappar, urklippta i hjärtform, och tejpade fast på ställen där han skulle få upptäcka dem själv. En under toalettlocket, en på kaffepulver doseraren och en på fjärkontrollen!

Detta blev mycket uppskattat!

En känsla av hopplöshet

Jag känner mig lite nere ikväll, lite lätt deppig. Tröstäter, vet ej varför. I vanliga fall äter jag inte skräp mer än på helger, men den sista tiden har jag kännt att jag inte brytt mig.
Jag känner en hopplöshet, men varför?

Idag är det 12 dagar sedan missfallet, snart 2 veckor. Och jag tänker på det varenda dag.
På att jag var gravid, Elliot skulle få ett syskon. En lillasyster? En lillebror?
På barnet som inte fick växa, leva, finnas. Mitt barn.
Jag tittar på min mage, den är borta.
Jag kom nyss på en sak som hände några veckor sedan. En kvinna på mitt jobb fick för sig att jag var gravid, och det med en flicka. Det hade hänt innan att hon hade haft rätt ang. sådana här saker, och tiden lär visa sa vi.
Och visst visade den, jag var ju med en liten. Men var det en flicka?

Jag saknar något som inte finns. Det fanns, men försvann alldeles för tidigt.

Värt att tänka på

När lovade du något senast?
Vad lovade du?
Höll du vad du lovade?

Jag har tänkt på detta, och jag kommer i ärlighetens namn inte ihåg. Jag är väldigt försiktig med att lova, men í de fall och gör det så brukar jag hålla vad jag lovar. Men ibland glömmer man bort, som nu...

Veckans sammetspåse

Varje vecka drar vi vars en lott att skrapa från den svarta lilla sammetspåsen. Detta för att få in lite mer spänning och romantik i förhållandet.
Detta "spelet" fick vi av Malin och Fredrik, i julklapp. Underbart!
Min uppgift denna veckan var att hyra film, och relaxa med lite gott. Detta gjorde vi i går. Tyvärr så var filmen mindre bra.

Ikväll när jag kom hem från jobbet väntade ett upptappat skumbad med levande ljus och lugn musik på mig. Underbart...

Alla Hjärtans Dag

14/2 , kärlekens dag, eller ett påhitt för att vi ska köpa mer som de oromantiska skulle sagt.

Vår bästa alla hjärtans dag någonsin! Vi hade en mysig underbar dag.

Började med att Jonas fick sovmorgon, och en hjärtformad räkmacka till frukost, med cider och levande ljus. Till detta fick han en liten paket med en ryggborste så han kan nå ryggen och vänster armen när han duschar (han har gips på höger arm).

Av mina pojkar fick jag en jätte fin teckning i hjärtform, ett vanilj doftande ljus där det stod på vad en mamma betyder (tårarna steg), en ros och en skål av 3 sammansatta hjärtan fylld med kolor!

På kvällen avnjöt vi en god (kan diskuteras) middag, fläskfilé Provencale.

Och en efterrätt i världsklass. Proffsig men löjligt enkel att göra.

Smält choklad som man penslade på plastfilm som formades som ett hjärta. När detta stelnat fylldes detta med en vit choklad mousse.

Toppad med hallonsås...

Kreativiteten slår till

Här är min bästa vän, pallen! Och för att visa hur mycket den betyder för mig så gjorde jag den fin med decopage med blommor och en groda!

Vår son konstnären

Så här blev Elliots fina konstverk, lägg märke till draken, som är väldigt imponerande för att vara gjord av en 1 åring.

mmm choklad...

Jag har hjälpt mamma att baka kladdkaka, och det vet ju alla att den viktigaste regeln för bakning är att man Måste provsmaka smeten

Missfall

Igår började jag blöda. Vi undrade om detta var missfall, eller bara mens. Det gjorde ont, och imorse var min stora gravid mage helt borta.
Jag har pratat med min barnmorska som jag hade när jag var gravid med Elliot. Och jag berättade och beskrev allt, och hon trodde att det antagligen var ett missfall.
Jag känner mig så tom. Som att något väldigt ömtåligt och värdefullt har tagits ifrån mig, vilket det också har...
Idag är ingen bra dag...

Svaret tillbaka på provet

Och jag har inte MRSA, alltid något!

Ännu en dag i ovisshet

Ett nytt test taget, negativt.
Är jag bara tjock?
Har jag kanske fått i mig för mycket ojäst deg?!?

Elliots första plantering

Att plantera en advokado kärna:

När det tunna bruna skalet har börjat att spricka, är det dags att plantera kärnan i en kruka med vanlig planteringsjord. Man skall låta ungefär 1/3 av kärnan synas ovanför jorden och sedan vattnar man rikligt. (vänster bild)Det är viktigt att den spetsiga delen av kärnan är uppåt!
Därefter trär man en plastpåse, som man gjort små andningshål i, över krukan. Krukan ställer man sedan i ett ljust fönster och väntar på att kärnan skall börja skjuta skott. Det kan faktiskt ta ända upp till 1-4 månader. Under den tiden är det viktigt att känna på jorden då och då, så att den inte torkar ut. Den får heller inte bli för sur, för då kan kärnan ruttna.Men det är ändå bra om man duschar plantan när den börjat växa.
Ur kärnan växer så småningom upp ett skott, som man bör toppa när det är ca 30 cm högt. Det kan man faktiskt göra flera gånger, för på så sätt får man en planta med fler grenar på.När plantan sedan har växt en tid är det lämpligt att plantera om den i en större kruka.

Detta gjode Elliot och jag för ca 1.5 v. sedan, (att jag sedan fick plantera om den då en liten kille tyckte det verkade roligt att välta ner krukan i golvet, behöver ju inte nämnas)
Så nu får vi vänta och se vad det blir, förutom ett väldigt smutsigt golv, och en väldigt smutsig kille!

Skengravid, igen...

Irriterad
Ingen kaffeälskare
Kissig
Halsbränna
"Bebismage"
Frusen
Konstig i magen
Glad mens slippare

Skengraviditet, låt oss gå lite närmare in på det ämnet.
Du har börjat må lite konstigt, annorlunda än du brukar. Och genast kommer tanken, är jag gravid?
Du börjar känna efter lite mer, och visst mår du lite illa? Och visst hade det varit gott med lite choklad doppade i lingonsylt, eller något annat knasigt.
Man kikar runt på olika gravid sidor på nätet och delar symtom med andra.
Men vänta lite, så mår jag också, och det har jag med! Kan det vara så? Är jag gravid?
Ett hopp tänds inom dig, och snart har du planerat hela framtiden på mindre än en minut.
Du inhandlar ett grav. test.
Du vågar inte titta, men kan inte låta bli, åh två minuter är sååå långa!!
Negativt.
Pulsen sjunker, hoppet släcks.
Men vänta lite, du tar upp testet och tittar lite närmare, vänder och vrider kisar med ögonen, men nej.
Inte denna gången heller...och du som var så säker.
Sekunden senare kommer mensen.
Där står du, ledsen och besviken med kiss på en pinne.

Vad är det med oss kvinnor? Varför plågar vi oss själva så?
Vill vi så gärna?

Just detta går jag igenom nu. Jag är fastnat i sken träsket, och jag kan inte komma ur det.
I fredags inhandlade vi grav. test, champagne, cigarr och alkoholfri cider.
Men nej, jag är skengravid igen.