Lilla Sessan

Tänkte berätta lite om vår ena kise Sessan Zamira, eller Sessan som vi kallar henne.

Hon kom till oss Okt. -04, 12 veckor gammal och efter lite makt uppdelning mellan henne och vår andra katt Pucko (jag var inte med och bestämde namnet!) var det Sessan som blev bossen och sedan dess har de två varit bästa vänner.

De tvättar varandra, leker, gosar och sover ovanpå varandra!

Men hösten -06 började Sessan slicka av sig pälsen, och hon fick en massa sår som inte läkte. Här började hennes sjukdom och efter detta har vi testat så många saker för att få henne att må bra.

Specialist vetrinärer, kortison sprutor, kortison tabletter, allergi mat, kortison sprutor igen, hud biopsi, hudavskrap, över 30 olika allergitester (som inte visade någonting förutom ökad benägenhet till allergi), Atopika tabletter och nu använder vi ett shampoo var 3:e dag tillsammans med kartison spray.

En del av detta har hjälpt till en början, men allt har hon blivit imun mot, och hon blir bara värre.

Hon har blivit tillbaka dragen, har blivit lätt som en fjäder, jag kan inte ens komma ihåg senast jag såg henne leka, hon är helt apatisk.

Nu har vi kommit till den gränsen där vi överväger tillsammans med vetrinär om avlivning.

Är detta rätt väg? Eller finns det något därute som kan hjälpa henne?

Där sitter hon, min fina lilla Sessan, fläckig av allt pälsbortfall, med stora sår och ruvor som inte vill läka utan antibiotika. Och ständigt tänker jag "nä nu ska hon få sluta lida", för att nästa gång tänka "det finns säkert mer vi kan testa, något kanske fungerar".

Jag vet att det finns några olika allergi foder till vi inte har testat, är det lönt? Ska vi "plåga" henne i mer än 1 år till innan vi har betat igenom alla?

Att sedan en vetrinär säger att det inte finns mer att göra, och sedan en annan kommer med fler förslag gör inte det lättare heller. "Det är ju ni som ska råda och hjälpa oss, inte förvirra oss ännu mer!" vill jag skrika åt dem.

Avlivning känns som bästa alternativet, men det är definitivt. Det går inte att ångra och ta tillbaka. Då har vi klappat henne för sista gången, kelat för sista gången.

Om vi bara visste hur Sessan mår, vad hon själv tänker och vill...